"The Elements of Journalism - What Newspeople Should Know and the Public Should Expect" är ett bra försök att sammanfatta journalistens uppdrag. Framförallt så väcks många tankar i mig. Vi står verkligen inför, och mitt i, förändringens tid i och med de nya sociala mediernas framfart. Men, är det på gott eller ont? Självklart är svaret som alltid både och. Enligt mig iallafall. Och det är ju just det som är själva kärnan ännu en gång: Det är ju min just subjektiva åsikt och enligt den är allt subjektivt. Vissserligen olika mycket och olika mycket uppenbart. Men det som är sant för mig är inte alltid sant för någon annan.
Punkt ett i boken gäller just sanningen: Journlism´s first obligation is to the truth. Med detta som utgångspunt kommer man väldigt långt i debatten kring gammelmedier och de nya sociala medierna. Fördelen med de gamla medierna är att det ställs högre krav på bl.a. källkritik och etik m.m. Ofta står dock mycket ivägen för sanningen för dessa medier: Det skrivs bara om det som säljer lösnummer, journalisten får inte alltid skriva det den själv vill, tidningen har en politisk färg, ägarna säger sitt o.s.v. En enskild bloggare däremot kan skriva precis vad den vill, när den vill och utan några hinder. Fördelen är ju här att vi får en personlig, förmodat ärlig berättelse om något som hänt. Ofta har den bloggande mer inblick i det som hänt och en närmare relation till det. Problemet är att den kan vara extremt vinklad och t.o.m. osann. Det vet vi inte och det tar oss enda till den sista punkten: Citizens, too have the responsibilities when it comes to the news. När det gäller bloggar och liknande så kan man dels se det som att de som skriver bloggar har ett ansvar men också vi konsumenter har ett ansvar att tänka kritiskt och samla information från olika håll för att själva skapa oss en bild om något. Idag finns verkligen möjligheten att få fram den information man vill ha och även möjligheten att sprida den vidare.
Vi lever i en demokrati, vilket som alla vet betyder folkstyre, och all ny teknik är ett fenomenalt verktyg för att främja denna. Ett bevis på det är att länder som inte tillämpar demokrati gärna förbjuder och begränsar ny teknik. I och med att alla kan nå ut till alla så anser jag att vi kommer närmare "sanningen". Kvantiteten ger oss oerhörda möjligheter men den är även ett hot mot kvalitén. Självklart tar gammelmedierna stryk av att nyheter sprids gratis på internet och deras maktställning försvagas. Nu måste man anpassa sig till det nya läget och ofta innebär det att man får tumma på kvaliten och satsa på sådant som man tror säljer för tillfället. Djuplodande reportage och tidskrävande granskningar är något som t.ex. en bloggare har svårt att utföra, framförallt ensam. Förr har tidningar kunnat ägna sig mycket åt sådant här men idag är både tiden och resurserna en bristvara.
En punkt som Kovach och Rosenstiel tar upp är att det är viktigt att det finns ett forum för allmänheten så det finns möjlighet för reflektion och kritik. Denna tvåvägskomunikation är ju oerhört viktig i de nya medierna men även i de gamla. En tvåvägskomunikation ger oerhört mycket mer både för läsaren och skribenten. Läsaren får säga vad den tycker och vi kan ta de av vad andra tycker. Denna möjlghet är ju också guld för skribenten som man kan få se det hela ur nya vinklar och ta till sig kritik. Ett nyckelord här tycker jag är Reflektion. Att kunna reflektera anser jag är en av människans viktigaste egenskap, det som skiljer oss från djuren nästan. I och med de nya medierna så tvingas vi till kritiskt tänkande och reflektion. Vi formar nu själva mer det vi får reda på och får inte längre allt serverat på ett fat. Nu består medievärlden snarare av en buffé.
De principer som Kovach och Rosenstiel sätter upp tycker jag verkar sunda men jag kan inte se någon som följer dem faktiskt. både bloggar och tidningar kan dupera oss på olika sätt men jag tror och hoppas på att de som far med osanning och manipulerar oss sorteras bort då folk helt enkelt vill ha sanningen. Shame on you if you fool me once, shame on me if you fool me twice. Däremot mår vi bra att bli påminda om vikten att sprida god journalistik och ha en god moral i alla sammanhang. Man får inte glömma bort att det som vi idag kallar gammelmedierna också varit ny en gång och att man säkert redan då förfarades över den nya tekniken. Det är aldrig den nya tekniken som det är något fel på bara människorna som använder den.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
"Shame on you if you fool me once, shame on me if you fool me twice"
SvaraRaderaHehe, lustigt, jag tänkte också precis på detta uttryck i sammanhanget.
Jag gillar hur du poängterar vikten av reflektion.
SvaraRaderaInom propagandaforskningen slås det ju ofta fast att den "farligaste" propagandan inte är den uppenbart verksamma t.ex. i diktaturer. Minst lika illa kan det vara i ett samhälle där medborgarna i tron om att de varje dag serveras den sanna bilden av världen tryggt lutar sig tillbaka i tv -soffan och mumsar vidare på ostbågarna. I ett samhälle där medborgarna istället vet att allt som publiceras finns där med ett speciellt syfte, att det är en friserad bild, där utvecklas en skicklighet att läsa mellan raderna och att hitta motbilder. Att reflektera.
/Mia
Gillar din liknelse av medievärlden som en buffé. Ett av de stora problemen skulle då kunna beskrivas som att buffén idag innehåller så otroligt mycket att många bara plockar ut sina egna favoriter och inte orkar ta del av helheten.
SvaraRadera/Annelie Malby