fredag 24 april 2009

Blogginlägg D - Kampanjjournalistik

Den eviga frågan går igen. Hur subjektiv får man vara som journalist?
När det gäller kampanjjournalistik så är ju fördelen den att den är uppenbart subjektiv. Inga dolda agendor här inte. Dawit ska frias och våra gåvopengar skall gå till bröstcancerforskningen. Värre är det då när journalisters åsikter smyger sig på oss iklädda en objektiv rock tycker jag. Ett otäckt exempel tycker jag är den makten tidningarna har när de väljer vad de publicerar. Det farliga är alltså inte enligt mig hur de publicerar något utan att de kan välja vilkas åsikter och "kampanjer" som får utrymme i tidningen. En tystnad kan t.ex. också vara subjektiv. Det är ganska svårt att kritisera något som inte det skrivs om. Ta t.ex det här med krönikor, insändare och olika "tyck till gojs". Här uttrycks "folkets åsikt" fritt men sanningen är ju faktiskt den att i slutändan är det tidningen som väljer vad som skall publiceras. Tidningar kan publicera nyheter objektivt (eller så objektivt det går) men bara genom att publicera eller låta bli så gör man på sätt och vis ett subjektivt val.

Vad skall man då tänka om det här med den ökade kampanjjournalistiken? Tidningar/media har idag blivit en slags tolk/förhandlare mellan folket och politikerna. Jag får en känsla av att folk vänder sig till tidningar snarare än direkt till politiker om de är missnöjda med något. Jag tror att fler vänder sig till Sverker Olofsson på Plus än till KO om de känner sig blåsta av något företag. Det samma gäller åt andra hållet, vill man nå ut till folket gör man det bäst genom tidningarna. Media har en oerhörd makt. Med makt följer ansvar. Tidningar har idag ett oerhört stort ansvar och att de upprätthåller en god moral känns för mig väldigt viktig. De ställningstagande som tidningarna tar är oftast för en svagare part och jag tycker det är helt okej att lägga tid, energi och tidningsutrymme åt detta. Hellre det än historier om kändisars semestervanor och gulliga giraffer på rullskridskor. Det som aftonbladet skriver om tar aftonbladets läsare till sig och då kan man väl lika gärna skriva om så viktiga saker som möjligt. I dagens mediautbud finns något för alla. Vill man läsa så objektiv opartisk journalistik som möjligt så finns dessa kanaler att tillgå. Likså om man bara vill titta på bilder av Paris Hiltons vänner.

Åter till den subjektiva tystnaden. Det viktiga i frågan om kampanjjournalistik är inte kampanjerna som drivs tycker jag utan de kampanjer som inte drivs. Man kan lätt tro att det som det skrivs om i tidningarna är det enda som händer i världen. Jag tänker på alla krig som det inte skrivs om och alla oskyldigt dömda i alla länder. Skriver man varje dag om Dawit så kan man lätt tro att han är den enda som sitter i fängelse utan rättegång och när han är befriad är allt frid och fröjd. Jag tycker det är viktigt att ta upp så mycket som möjligt av vad som sker runt om i världen. Det är objektivitet för mig.